Ryggradsdjur · Genomgång

Hela kapitlet förklarat från början, i bokens ordning (s. 94–107) — för den som ska förstå allt själv, inte bara plugga. Inga förkunskaper krävs. Läs den här sidan först, sedan provbladet.

Vertebrates · Walkthrough

The whole chapter explained from scratch, in the book’s order (pp. 94–107) — for the reader who wants to understand all of it, not just memorise it. No prior knowledge needed. Read this page first, then the exam sheet.


Kapitlet på en minut

Kapitlet handlar om de fem grupperna av ryggradsdjur: fiskar, groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur — alltså de djur vi själva tillhör.

Alla fem har ett gemensamt ursprung. För 500 miljoner år sedan fanns bara fiskar, och från fiskarna har alla landlevande ryggradsdjur utvecklats. Kapitlet är berättelsen om den resan.

Två frågor driver hela berättelsen, och om du håller dem i huvudet faller allt annat på plats:

  1. Hur gör man sig oberoende av vatten? Fisken lever i det. Groddjuret måste tillbaka till det för att föröka sig. Kräldjuret löser problemet med vattentät hud och ägg med skal. Däggdjuret tar det ett steg till och bär ungen inuti kroppen.
  2. Hur håller man rätt kroppstemperatur? Fiskar, groddjur och kräldjur är växelvarma — de följer omgivningen och blir långsamma i kyla. Fåglar och däggdjur är jämnvarma och kan därför leva i kalla miljöer, vara aktiva på natten och klara vintern.

Varje ny grupp i kapitlet är ett bättre svar på en av de två frågorna.

The chapter in one minute

The chapter is about the five groups of vertebrates: fish, amphibians, reptiles, birds and mammals — the animals we ourselves belong to.

All five share one origin. 500 million years ago there were only fish, and all land-living vertebrates have developed from the fish. The chapter is the story of that journey.

Two questions drive the whole story, and if you keep them in mind everything else falls into place:

  1. How do you become independent of water? The fish lives in it. The amphibian must return to it to reproduce. The reptile solves the problem with waterproof skin and shelled eggs. The mammal goes one step further and carries the young inside its body.
  2. How do you keep the right body temperature? Fish, amphibians and reptiles are cold-blooded — they follow their surroundings and turn sluggish in the cold. Birds and mammals are warm-blooded and can therefore live in cold places, be active at night and get through winter.

Every new group in the chapter is a better answer to one of those two questions.


1 · Vad som gör ett djur till ett ryggradsdjur

Förra kapitlet handlade om djur utan ryggrad. Nu vänder boken på det.

Ett ryggradsdjur har ett inre skelett med en ryggrad som består av kotor — små skelettdelar staplade på varandra. Ryggraden stabiliserar kroppen och ger fäste åt skelettets övriga ben. Skelettet kan bestå av ben eller av brosk, som är mjukare och inte lika stabilt (hajar har broskskelett).

Tre saker till är gemensamma för alla fem grupperna:

  • Kraniet — den del av skelettet som bildar huvudet — skyddar den väl utvecklade hjärnan.
  • Svansen finns hos alla ryggradsdjur någon gång i livet. Hos vissa arter bara under en period av fosterutvecklingen; hos andra finns den kvar och har en funktion hos det vuxna djuret. (Människan har en svans som foster.)
  • Huden är ett viktigt organ med många funktioner, bland annat flera känselsinnen. På hudytan sitter olika bildningar beroende på grupp: fjädrar, hårstrån, fjäll eller hornplattor.

Det inre skelettet är förklaringen till att ryggradsdjuren kunde bli stora på land: det ger stadga, skydd för ömtåliga organ och fäste för muskler. (Jämför leddjurens yttre skelett i kapitel 5 — det fungerar, men sätter en gräns för storleken.)

Kärnan: inre skelett, ryggrad av kotor, kranium och en svans någon gång i livet.

1 · What makes an animal a vertebrate

The previous chapter was about animals without a backbone. Now the book turns it around.

A vertebrate has an internal skeleton with a backbone made of vertebrae — small skeletal parts stacked on one another. The backbone stabilises the body and anchors the skeleton’s other bones. The skeleton can be made of bone or of cartilage, which is softer and less stable (sharks have cartilage skeletons).

Three more things are common to all five groups:

  • The cranium — the part of the skeleton that forms the head — protects the well-developed brain.
  • A tail exists in every vertebrate at some point in life. In some species only during a period of foetal development; in others it remains and serves a function in the adult animal. (Humans have a tail as a foetus.)
  • The skin is an important organ with many functions, including several senses of touch. On its surface sit different structures depending on the group: feathers, hairs, scales or horny plates.

The internal skeleton is why vertebrates could grow large on land: it gives firmness, protection for delicate organs, and anchorage for muscles. (Compare the arthropods’ external skeleton in chapter 5 — it works, but it sets a limit on size.)

The core: an internal skeleton, a backbone of vertebrae, a cranium, and a tail at some point in life.


2 · Fiskarna — de första ryggradsdjuren

Ryggradsdjuren utvecklades från djur som liknade sjöpungar och lansettfiskar — precis där kapitel 5 slutade. De första ryggradsdjuren var ållika fiskar utan käkar, och under perioderna silur och devon utvecklades massor av nya fiskarter.

Dagens fiskar hör till tre grupper:

  • Käklösa fiskar — pirål och nejonöga. Nejonögat har tänder runt munnen som det håller sig fast med, och en tunga som raspar upp ett hål på bytet.
  • Broskfiskar — hajar och rockor, med skelett av brosk i stället för ben.
  • Benfiskar — de flesta arter av fiskar.

Anpassningar för liv i vatten:

  • Gälar tar upp syre ur vattnet.
  • Fjäll på hudytan, med slem utanpå.
  • En luftfylld simblåsa gör att fisken kan hålla sig på rätt djup — djupet justeras genom att mängden luft i blåsan ändras.
  • Sidolinjeorganet är ett sinnesorgan som känner av rörelser i det omgivande vattnet. (Tänk på det som “hörsel för vattenrörelser” — därför kan en fiskstim vända samtidigt.)

Fortplantningen sker hos de flesta genom yttre befruktning: honan släpper ut sin rom i vattnet och hanen sprutar mjölke över den. Ett stort antal ägg läggs, men mycket få yngel överlever och blir vuxna. Hajar är undantaget — där sprutar hanen in mjölke i honans kropp.

Kärnan: gälar, fjäll, simblåsa och sidolinjeorgan — och befruktning ute i vattnet, med många ägg och få överlevare.

2 · The fish — the first vertebrates

The vertebrates developed from animals resembling sea squirts and lancelets — exactly where chapter 5 ended. The first vertebrates were eel-like fish without jaws, and during the Silurian and Devonian periods a great many new fish species evolved.

Today’s fish belong to three groups:

  • Jawless fish — hagfish and lamprey. The lamprey has teeth around its mouth that it holds on with, and a tongue that rasps a hole in its prey.
  • Cartilaginous fish — sharks and rays, with skeletons of cartilage instead of bone.
  • Bony fish — most fish species.

Adaptations for life in water:

  • Gills take up oxygen from the water.
  • Scales on the skin, with slime on the outside.
  • An air-filled swim bladder lets the fish stay at the right depth — the depth is adjusted by changing the amount of air in the bladder.
  • The lateral line organ is a sense organ that detects movement in the surrounding water. (Think of it as “hearing for water movement” — which is how a shoal of fish can turn all at once.)

Reproduction in most fish happens through external fertilisation: the female releases her roe into the water and the male squirts milt over it. A great number of eggs are laid, but very few fry survive to adulthood. Sharks are the exception — there the male squirts milt into the female’s body.

The core: gills, scales, a swim bladder and a lateral line — and fertilisation out in the water, with many eggs and few survivors.


3 · Steget upp på land

För 360 miljoner år sedan fanns det plötsligt mycket att äta på land för ett rovdjur: leddjuren hade redan tagit sig dit, och det fanns gott om insekter och mångfotingar. Maten fanns alltså på land — men ingen med ryggrad kunde nå den.

Lösningen blev fiskar med fyra kraftiga fenor och enkla lungor. De var de första ryggradsdjuren som tog steget upp. Troligen var de bara på land då och då, för att ta sig mellan vattensamlingar — inte för att bo där.

Liknande fiskar finns fortfarande. Den australiska lungfisken är en. En annan är slamkryparen, som lever i kustnära skogar med tidvatten: för att klara sig ovanför vattnet tar den in luft i munnen, där syret tas upp av blodet, och även huden tar upp syre — därför får den inte torka ut.

De fyra kraftiga fenorna är för övrigt förklaringen till varför landlevande ryggradsdjur har fyra ben. Vi ärvde antalet från en fisk.

Kärnan: fyra kraftiga fenor och enkla lungor — därifrån kommer alla landryggradsdjur, inklusive vi.

3 · The step up onto land

360 million years ago there was suddenly a great deal to eat on land for a predator: the arthropods had already got there, and insects and myriapods were plentiful. So the food was on land — but nothing with a backbone could reach it.

The solution was fish with four powerful fins and simple lungs. They were the first vertebrates to take the step up. They were probably only on land now and then, to move between pools of water — not to live there.

Similar fish still exist. The Australian lungfish is one. Another is the mudskipper, which lives in coastal forests affected by the tides: to manage above water it takes air into its mouth, where the oxygen is absorbed by the blood, and its skin absorbs oxygen too — which is why it must not dry out.

Those four powerful fins, incidentally, are why land-living vertebrates have four legs. We inherited the number from a fish.

The core: four powerful fins and simple lungs — that is where all land vertebrates come from, including us.


4 · Groddjuren — halvvägs upp på land

Groddjuren utvecklades från de delvis landlevande fiskarna. De påminner om lungfiskar men har mer utvecklade ben, och de flesta arter är insektsätare.

Tre typer: grodor, paddor och salamandrar. Salamandrarna har kvar svansen som vuxna, vilket de andra saknar. Paddor har vårtig hud, grodor slät. Groddjur trivs bäst i varmt och fuktigt klimat — av de svenska arterna finns flera bara i Skåne.

Men groddjuren är fortfarande fast vid vattnet, på två sätt:

Fortplantningen kräver vatten. De har yttre befruktning, precis som fiskarna. Djuren parar sig i grunt vatten: honan lägger sin rom när hon bestämt sig för vilken hane hon vill ha, och hanen sprutar sedan sina sädesceller över äggen. Grodägg har inga äggskal och tål därför inte uttorkning.

Ungarna utvecklas i vatten. Nykläckta grodyngel liknar små fiskar och andas med gälar. De har från början lång svans och inga ben, och ändrar utseende medan de växer — först när de vuxit till sig kryper de upp på land.

Och även som vuxna har groddjur svårt att tåla torka, eftersom andningen till viss del sker genom den fuktiga huden: lungorna är enkla och räcker inte till.

Kärnan: groddjuret lever på land men måste tillbaka till vattnet för att föröka sig — och andas delvis genom huden hela livet.

4 · The amphibians — halfway onto land

Amphibians developed from the partly land-living fish. They resemble lungfish but have more developed legs, and most species are insect-eaters.

Three types: frogs, toads and salamanders. The salamanders keep their tail as adults, which the others lack. Toads have warty skin, frogs smooth. Amphibians do best in a warm, moist climate — of the Swedish species, several live only in the far south.

But amphibians are still tied to water, in two ways:

Reproduction requires water. They have external fertilisation, just like the fish. The animals mate in shallow water: the female lays her spawn once she has decided which male she wants, and the male then squirts his sperm cells over the eggs. Frog eggs have no shells and therefore cannot tolerate drying out.

The young develop in water. Newly hatched tadpoles resemble small fish and breathe with gills. They start with a long tail and no legs, and change appearance as they grow — only once grown do they crawl up onto land.

And even as adults, amphibians struggle with dryness, because part of their breathing happens through the moist skin: their lungs are simple and not sufficient on their own.

The core: the amphibian lives on land but must return to the water to reproduce — and breathes partly through its skin all its life.


5 · Kräldjuren — fria från vattnet

Kräldjuren (ett annat namn är reptiler) utvecklades ur groddjuren, och de löste vattenproblemet på allvar. Fyra anpassningar gjorde det:

  • Vattentät hud. Möjlig just därför att de inte behöver andas genom huden.
  • Välutvecklade lungor. De andas luft mycket bättre än groddjuren, vilket är förutsättningen för punkt ett.
  • Ägg med skal. Äggskalet skyddar mot uttorkning men släpper igenom gaser, så ungen får syre medan den utvecklas inne i ägget. Därför kan ägget läggas på land.
  • Inre befruktning. Befruktningen sker inne i honans kropp, inte ute i vattnet.

Till fortplantningen hör också kloaken — en gemensam öppning där tarm, urinrör och könsorgan mynnar. Hanen avlämnar sina spermier i honans kloak, och därmed behövs inget vatten alls.

Tillsammans betyder de fyra sakerna att kräldjuren kunde sprida sig till torra landmiljöer där groddjur inte överlever. De flesta lämnar dessutom ungarna att klara sig själva efter kläckningen; krokodiler är ett undantag och tar hand om sina ungar en kort tid.

Många ormar och vissa ödlor kan utdela giftiga bett. Giftet används i första hand för att fånga byten, men fungerar även som försvar.

Kärnan: vattentät hud, riktiga lungor, ägg med skal och inre befruktning — fyra anpassningar som gör hela livscykeln oberoende av vatten.

5 · The reptiles — free of the water

Reptiles developed out of the amphibians, and they solved the water problem properly. Four adaptations did it:

  • Waterproof skin. Possible precisely because they do not need to breathe through the skin.
  • Well-developed lungs. They breathe air far better than amphibians, which is the precondition for point one.
  • Eggs with shells. The shell protects against drying out but lets gases through, so the young gets oxygen while developing inside the egg. That is why the egg can be laid on land.
  • Internal fertilisation. Fertilisation happens inside the female’s body, not out in the water.

Part of the reproduction is the cloaca — a shared opening where the gut, the urinary tract and the sex organs all emerge. The male leaves his sperm in the female’s cloaca, and so no water is needed at all.

Together those four things mean reptiles could spread into dry land environments where amphibians do not survive. Most also leave their young to fend for themselves after hatching; crocodiles are an exception and care for their young for a short time.

Many snakes and some lizards can deliver poisonous bites. The poison is used mainly to catch prey, but works as defence too.

The core: waterproof skin, proper lungs, shelled eggs and internal fertilisation — four adaptations that free the whole life cycle from water.


6 · Växelvarm — och varför kylan sätter gränsen

Fiskar, groddjur och kräldjur är alla växelvarma: kroppstemperaturen växlar med omgivningens temperatur. Är det kallt blir djuret mindre aktivt — det finns helt enkelt inte energi nog att hålla igång.

Det förklarar varför kräldjuren är så få hos oss. I Sverige finns bara tre ormar och tre ödlor, och samtliga svenska arter går i dvala under vintern. Ett problem till: äggen kan inte utvecklas i kyla.

Lösningen hos flera nordliga arter är elegant: äggen kläcks inne i honans kropp och ungarna föds levande. Huggormen — Sveriges enda giftiga orm, igenkännlig på det svarta mönstret på ryggen — gör just så, och det är en stor fördel i kallt klimat.

En annan svensk anpassning värd att känna till: skogsödlan kan släppa den yttersta svansdelen när den blir gripen, och komma undan medan angriparen står kvar med svansen.

Kärnan: växelvarm betyder att omgivningen bestämmer — och det är därför kräldjuren är få i norr.

6 · Cold-blooded — and why cold sets the limit

Fish, amphibians and reptiles are all cold-blooded: their body temperature changes with the temperature of their surroundings. When it is cold the animal becomes less active — there is simply not enough energy to keep going.

That explains why reptiles are so few here. Sweden has only three snakes and three lizards, and every Swedish species goes into hibernation through the winter. There is a second problem: the eggs cannot develop in the cold.

The solution in several northern species is elegant: the eggs hatch inside the female’s body and the young are born alive. The adder — Sweden’s only poisonous snake, recognisable by the black pattern on its back — does exactly this, and it is a great advantage in a cold climate.

Another Swedish adaptation worth knowing: the common lizard can shed the outermost part of its tail when seized, escaping while the attacker is left holding the tail.

The core: cold-blooded means the surroundings decide — and that is why reptiles are few in the north.


7 · Kräldjurens tidsålder

Ett kort men viktigt avsnitt, eftersom det förklarar var fåglarna och däggdjuren kommer ifrån.

Dinosaurier och andra kräldjur dominerade världen under 160 miljoner år. De första dinosaurierna uppstod för 230 miljoner år sedan: tvåbenta och ungefär stora som en hund.

Under perioden trias utvecklades de till en mängd arter — både rovdjur och växtätare. Somliga blev gigantiska; de minsta var stora som hönor. Kräldjuren spred sig till alla miljöer: fisködlor och svanödlor blev vattenlevande, och flygödlorna blev de första ryggradsdjuren som kunde flyga.

För 66 miljoner år sedan dog de flesta arterna ut. Det är ett av de massutdöenden som markeras i bokens tidslinje — och det är först efter det som däggdjuren fick plats att växa.

Kärnan: 230 miljoner år sedan uppstod de, 160 miljoner år dominerade de, för 66 miljoner år sedan försvann de flesta.

7 · The age of the reptiles

A short but important section, because it explains where the birds and mammals come from.

Dinosaurs and other reptiles dominated the world for 160 million years. The first dinosaurs arose 230 million years ago: two-legged and roughly the size of a dog.

During the Triassic period they developed into a wealth of species — both predators and plant-eaters. Some became gigantic; the smallest were the size of hens. The reptiles spread into every environment: ichthyosaurs and plesiosaurs became water-living, and the pterosaurs became the first vertebrates able to fly.

66 million years ago most species died out. That is one of the mass extinctions marked on the book’s timeline — and only after it did the mammals get room to grow.

The core: they arose 230 million years ago, dominated for 160 million years, and mostly vanished 66 million years ago.


8 · Fåglarna — dinosaurier som lärde sig flyga

Här kommer en detalj som är lätt att få om bakfoten, och som prov gärna frågar om: fåglarna utvecklades från en grupp dinosaurier — de är alltså inte släkt med flygödlorna. Flygödlorna var en annan kräldjursgrupp som också lärde sig flyga, och som dog ut.

Jämnvarm är fåglarnas stora nyhet: kroppstemperaturen är konstant och oberoende av omgivningen. Det gör att fåglar överlever i kyla — förutsatt att det finns tillräckligt att äta, eftersom värmen kostar energi. Det är den främsta orsaken till att fåglar lyckats sprida sig över hela jorden.

Till värmehållningen hör tre saker:

  • Fjädrar och dun isolerar. Dun är de mjuka, värmeisolerande fjädrarna.
  • Ruvning betyder att fågeln överför kroppsvärme till de okläckta äggen, så ungarna kan utvecklas även när det är kallt. Kejsarpingvinerna på Antarktis lägger ägg mitt i vintern, när det kan gå ned till −50 °C.
  • Ruggning är underhållet: slitna fjädrar tappas och nya växer ut.

Anpassningar för flygning (utöver vingarna):

  • Djurvärldens effektivaste lungor — de tar upp syre både vid inandning och utandning.
  • Extremt lätt skelett, delvis ihåligt.
  • Fjädrarna som flygyta. När vingen sänks sluts fjädrarna till en tät yta som inte släpper igenom luft; när vingen lyfts öppnas de och släpper igenom. En fjäder hålls ihop av fjäderstrålar med små hakar som fäster i varandra.

Alla fåglar flyger inte. Pingviner hämtar all föda ur havet och är snabba i vattnet men klumpiga på land — för dem är simning viktigare än flygning. Strutsen har i stället anpassats för att springa fort på öppna grässlätter.

Näbben avslöjar födan. Olika arter har specialiserat sig på olika mat, och man kan ofta gissa vad en fågel äter genom att titta på näbben: grågåsen betar växter, rapphönan tar frön och bär, hägern spetsar fisk, tornfalken sliter kött, gråtruten är allätare, mindre korsnäbb petar ut granfrön ur kottar, gulärlan fångar insekter och gråsparven knäcker frön.

Kärnan: jämnvarm kropp, fjädrar och dun, ruvning — och lungor, skelett och fjädrar byggda för flygning.

8 · The birds — dinosaurs that learned to fly

Here is a detail that is easy to get backwards, and that tests like to ask about: birds developed from a group of dinosaurs — so they are not related to the pterosaurs. The pterosaurs were a different reptile group that also learned to fly, and that died out.

Warm-blooded is the birds’ great novelty: body temperature is constant and independent of the surroundings. That lets birds survive cold — provided there is enough to eat, since the warmth costs energy. It is the main reason birds have spread across the whole Earth.

Three things belong to keeping warm:

  • Feathers and down insulate. Down is the soft, heat-insulating kind of feather.
  • Brooding means the bird transfers body heat to the unhatched eggs, so the young can develop even when it is cold. Emperor penguins in Antarctica lay their eggs in midwinter, when it can drop to −50 °C.
  • Moulting is the maintenance: worn feathers are shed and new ones grow.

Adaptations for flight (besides the wings):

  • The animal kingdom’s most efficient lungs — they take up oxygen both when breathing in and when breathing out.
  • An extremely light skeleton, partly hollow.
  • The feathers as flight surface. When the wing goes down the feathers close into a tight surface that lets no air through; when the wing lifts they open and let air pass. A feather is held together by barbs with tiny hooks that catch in one another.

Not all birds fly. Penguins take all their food from the sea and are fast in water but clumsy on land — for them swimming matters more than flying. The ostrich has instead been adapted to run fast across open grassland.

The beak reveals the food. Different species have specialised in different diets, and you can often guess what a bird eats by looking at its beak: the greylag goose grazes plants, the partridge takes seeds and berries, the heron spears fish, the kestrel tears meat, the herring gull eats anything, the crossbill prises spruce seeds out of cones, the yellow wagtail catches insects and the house sparrow cracks seeds.

The core: a warm-blooded body, feathers and down, brooding — and lungs, skeleton and feathers built for flight.


9 · Däggdjuren — mjölk och tre sätt att få ungar

Däggdjuren utvecklades ur en grupp kräldjur. De första var små nattdjur som levde undanskymt så länge dinosaurierna fanns — och det var först när dinosaurierna försvann som däggdjuren fick utrymme.

Namnet förklarar gruppens viktigaste egenskap: dägga är ett gammalt ord för dia. Ungarna diar mjölk från honans mjölkkörtlar, och däggdjuren tar aktivt hand om sina ungar. Andra typiska egenskaper: jämn kroppstemperatur, isolerande päls hos de flesta, specialiserade tänder (framtänder och kindtänder kan se helt olika ut) och ytteröron.

Sedan kommer kapitlets tydligaste trappa — tre sätt att få ungar, som också är gruppens utvecklingshistoria:

  • Kloakdjur lägger ägg. Näbbdjuret i Australien är exemplet: stort som en hare, bred näbb som en anka, tät päls, simhud mellan tårna — och kloak, som ett kräldjur. Efter kläckningen får ungarna mjölk, men näbbdjur har inga spenar: mjölkkörtlarna sitter i huden på magen och ungarna slickar i sig mjölken ur pälsen.
  • Pungdjur föder mycket outvecklade ungar. De nyfödda kryper till pungen, hittar en spene och lever skyddade där medan de växer. De flesta arter finns i Australien.
  • Moderkaksdjur är de senast utvecklade. Fostret utvecklas i en livmoder och får näring från modern via en moderkaka. Därför kan ungen utvecklas färdigt inne i moderns kropp, och föds mer utvecklad än en unge som kläcks ur ägg.

Kloakdjur och pungdjur var de första däggdjuren, och många tidiga arter försvann när moderkaksdjuren dök upp. Att både pungdjur och kloakdjur finns kvar i Australien beror på att kontinenten varit isolerad från resten av världen.

Spridningen över jorden följer av den jämna kroppstemperaturen: däggdjur kan leva i kalla miljöer, vara aktiva på natten och klara kyliga årstider. Alla däggdjur andas luft, men vissa har gått tillbaka till vattnet: uttrar och bävrar dyker, medan delfiner och valar blivit helt vattenlevande. Fladdermöss är de enda däggdjur som kan flyga — de navigerar och jagar i mörker genom att bedöma avstånd med ljudsignaler som studsar mot föremål.

Värme och kyla hanteras med flera knep: pälsen isolerar, köldanpassade djur har dessutom ett späcklager under huden, och för att kyla sig utnyttjar däggdjur att avdunstande vatten tar värme — de svettas eller flämtar. Mycket stora öron fungerar också som kylare: blodet strömmar ut i kärl nära ytan och kyls av.

Kärnan: mjölk till ungarna, jämn värme — och tre sätt att skydda ungen: ägg, pung eller livmoder med moderkaka.

9 · The mammals — milk, and three ways of having young

Mammals developed out of a group of reptiles. The first ones were small nocturnal animals that lived out of sight for as long as the dinosaurs existed — and it was only when the dinosaurs vanished that mammals got room.

The Swedish name explains the group’s most important feature: it comes from an old word for suckling. The young suckle milk from the female’s mammary glands, and mammals actively care for their young. Other typical features: even body temperature, insulating fur in most species, specialised teeth (incisors and molars can look completely different) and external ears.

Then comes the chapter’s clearest ladder — three ways of having young, which is also the group’s evolutionary history:

  • Monotremes lay eggs. The platypus in Australia is the example: the size of a hare, a broad duck-like bill, dense fur, webbed toes — and a cloaca, like a reptile. After hatching the young get milk, but platypuses have no teats: the mammary glands sit in the skin of the belly and the young lick the milk from the mother’s fur.
  • Marsupials give birth to very undeveloped young. The newborns crawl to the pouch, find a teat and live there protected while they grow. Most species live in Australia.
  • Placental mammals are the most recently evolved. The foetus develops in a womb and receives nourishment from the mother through a placenta. So the young can finish developing inside the mother’s body, and is born more developed than one that hatches from an egg.

Monotremes and marsupials were the first mammals, and many early species disappeared when placental mammals appeared. That both marsupials and monotremes survive in Australia is because the continent has been isolated from the rest of the world.

The spread across the Earth follows from the even body temperature: mammals can live in cold places, be active at night and get through cold seasons. All mammals breathe air, but some have gone back to the water: otters and beavers dive, while dolphins and whales have become entirely water-living. Bats are the only mammals that can fly — they navigate and hunt in darkness by judging distance from sound signals that bounce off objects.

Heat and cold are handled with several tricks: fur insulates, cold-adapted animals also have a layer of blubber under the skin, and to cool down mammals exploit the fact that evaporating water takes heat away — they sweat or pant. Very large ears work as radiators too: blood flows out into vessels near the surface and is cooled.

The core: milk for the young, steady warmth — and three ways of protecting the young: an egg, a pouch, or a womb with a placenta.


10 · Primaterna — livet i träden formade oss

Människan är ett djur som tillhör gruppen primater, där alla apor och lemurer ingår. Våra närmaste släktingar är de arter som räknas till människoaporna, och vi själva hör till släktet Homo.

Aporna delas geografiskt: “Gamla världens apor” finns i Afrika och Asien, “Nya världens apor” i Sydamerika och Centralamerika.

Det mesta som är typiskt för primater är anpassningar för att klättra i träd:

  • Ögonen riktade framåt ger bra djupseende — nödvändigt när man hoppar mellan grenar och måste bedöma avstånd.
  • Fötter som kan gripa om grenar, och händer med fingrar och starkt grepp.
  • Naglar i stället för klor, vilket är en fördel när man plockar bär och skalar frukt.
  • Utmärkt färgseende, bra för den som letar efter mogna frukter och bär.

Typisk föda är frukter och blad; somliga arter äter också kött eller smådjur. Och en sista egenskap som gäller alla: primater är nyfikna och intelligenta — förmågan att lära sig och pröva olika lösningar på problem finns hos alla arter i gruppen.

Kärnan: framåtriktade ögon, gripande händer, naglar och färgseende — trädlivets utrustning, som vi fortfarande bär med oss.

10 · The primates — life in the trees shaped us

The human is an animal belonging to the primates, the group that includes all monkeys, apes and lemurs. Our closest relatives are the species counted among the great apes, and we ourselves belong to the genus Homo.

The monkeys divide geographically: “Old World monkeys” live in Africa and Asia, “New World monkeys” in South and Central America.

Most of what is typical of primates consists of adaptations for climbing in trees:

  • Forward-facing eyes give good depth vision — essential when leaping between branches and having to judge distance.
  • Feet that can grip branches, and hands with fingers and a strong grip.
  • Nails instead of claws, an advantage when picking berries and peeling fruit.
  • Excellent colour vision, useful for anyone searching for ripe fruit and berries.

Typical food is fruit and leaves; some species also eat meat or small animals. And one last feature shared by all: primates are curious and intelligent — the ability to learn and to try different solutions to a problem exists in every species of the group.

The core: forward-facing eyes, gripping hands, nails and colour vision — the equipment of tree life, which we still carry with us.


11 · Människans utveckling

Våra närmaste släktingar är schimpanserna. Människans gren på primaternas släktträd skildes från schimpansernas för 6 miljoner år sedan. Sedan dess har det naturliga urvalet gynnat intelligens, inlärning och språk — men också förändrat oss på många andra sätt.

Arvet från primaterna bär vi fortfarande: bra djupseende och förmåga att uppfatta nyanser av färger, medan luktsinnet är mindre viktigt. Bland människoaporna har arterna börjat tillbringa mer tid på marken och mindre i träden, och alla människoapor saknar svans. Kommunikation sker till stor del med ljud, där olika läten betyder olika saker — och hos människan har den förmågan utvecklats till ett talat språk som ingen annan art har.

Anpassningarna under 6 miljoner år. Vi härstammar från människoapor som lämnade skogen; miljön bör ha varit öppen mark som dagens savanner, och mycket tyder på att vår evolution skett nära stränder. Evolutionen gav oss fyra saker:

  • upprätt gång på bakbenen
  • ändrad föda och ändrade tänder
  • mindre päls
  • större hjärna och förmåga till talat språk

Den upprätta gången betalade sig dubbelt: bättre sikt i ett öppet landskap, och händerna blev lediga till att bära med sig mat. Kosten ändrades i samma veva — mer frön och rötter, större andel kött, och även mat från vattenmiljöer som fisk och skaldjur.

Människan är dessutom en art med ovanligt många förmågor: vi är bättre än andra primater på att simma och dyka, vi kan springa långt, och vi kan kasta med bra träffsäkerhet.

Släktingarna före oss. “Lucy” var en hona som levde för 3,2 miljoner år sedan och hörde till släktet Australopithecus, som fanns före släktet Homo. Flera arter av släktet Homo har funnits före oss, och neandertalmänniskan var under en period samtida med oss — fortplantning mellan arterna förekom ibland.

Kärnan: 6 miljoner år sedan skildes vår gren från schimpansernas, och fyra anpassningar — upprätt gång, ändrad föda, mindre päls och större hjärna — gjorde oss till det vi är.

11 · The evolution of the human

Our closest relatives are the chimpanzees. The human branch on the primate family tree separated from the chimpanzees’ 6 million years ago. Since then natural selection has favoured intelligence, learning and language — but has also changed us in many other ways.

The inheritance from the primates we still carry: good depth vision and the ability to perceive shades of colour, while the sense of smell matters less. Among the great apes the species have begun spending more time on the ground and less in the trees, and all great apes lack a tail. Communication happens largely through sound, where different calls mean different things — and in humans that ability has developed into a spoken language no other species has.

The adaptations over 6 million years. We descend from great apes that left the forest; the environment was probably open ground like today’s savannahs, and much suggests our evolution happened near shores. Evolution gave us four things:

  • upright walking on the hind legs
  • changed food and changed teeth
  • less fur
  • a larger brain and the capacity for spoken language

The upright walk paid off twice over: better visibility in an open landscape, and the hands became free to carry food. The diet changed at the same time — more seeds and roots, a greater proportion of meat, and food from water environments such as fish and shellfish.

The human is also a species with unusually many abilities: we are better than other primates at swimming and diving, we can run long distances, and we can throw with good accuracy.

The relatives before us. “Lucy” was a female who lived 3.2 million years ago and belonged to the genus Australopithecus, which existed before the genus Homo. Several species of the genus Homo existed before us, and the Neanderthal was for a period our contemporary — reproduction between the species sometimes occurred.

The core: 6 million years ago our branch split from the chimpanzees’, and four adaptations — upright walking, changed food, less fur and a bigger brain — made us what we are.


Hur delarna hänger ihop

Läs kapitlet som två trappor som går parallellt, så hänger allt ihop.

Trappa 1 — bort från vattnet. Fisken lever i vatten och befruktar i vatten. Groddjuret lever på land men måste tillbaka till vattnet för att föröka sig, och andas delvis genom huden. Kräldjuret klipper bandet helt: vattentät hud, riktiga lungor, inre befruktning och ägg med skal. Fåglarna ärver ägget och lägger till ruvningen. Däggdjuren går ännu längre och flyttar in hela utvecklingen i kroppen — från ägg (kloakdjur) via pung (pungdjur) till livmoder med moderkaka.

Trappa 2 — värmen. Fiskar, groddjur och kräldjur är växelvarma och styrs av omgivningen. Fåglar och däggdjur är jämnvarma, och det är den enda anledningen till att de kan leva i kyla, jaga på natten och klara vintern. Priset är att de måste äta mycket mer.

Och tidslinjen binder ihop trapporna: fiskar för 500 miljoner år sedan, landsteget för 360 miljoner år sedan, kräldjurens tidsålder som slutar för 66 miljoner år sedan — och först därefter får fåglar och däggdjur utrymme, tills en primatgren för 6 miljoner år sedan leder fram till oss.

How the parts connect

Read the chapter as two staircases running in parallel, and it all hangs together.

Staircase 1 — away from the water. The fish lives in water and fertilises in water. The amphibian lives on land but must return to the water to reproduce, and breathes partly through its skin. The reptile cuts the tie completely: waterproof skin, proper lungs, internal fertilisation and shelled eggs. The birds inherit the egg and add brooding. The mammals go further still and move the whole development inside the body — from egg (monotremes) via pouch (marsupials) to womb with placenta.

Staircase 2 — the warmth. Fish, amphibians and reptiles are cold-blooded and ruled by their surroundings. Birds and mammals are warm-blooded, and that is the only reason they can live in the cold, hunt at night and survive winter. The price is that they must eat far more.

And the timeline ties the staircases together: fish 500 million years ago, the step onto land 360 million years ago, the age of the reptiles ending 66 million years ago — and only then do birds and mammals get room, until a primate branch 6 million years ago leads to us.


Har du förstått? — kryssa av

  • ☐ De fem grupperna, och att alla utvecklats från fiskar.
  • ☐ Vad kotor, kranium och svans är — och att alla ryggradsdjur har svans någon gång.
  • ☐ Skelettets tre funktioner: stadga, skydd och muskelfäste.
  • ☐ Fiskarnas tre grupper — käklösa, brosk- och benfiskar.
  • ☐ Simblåsan och sidolinjeorganet, och vad de gör.
  • ☐ Yttre befruktning: rom, mjölke, många ägg, få överlevare.
  • ☐ Varför fiskar tog steget upp på land för 360 miljoner år sedan.
  • ☐ Slamkryparen och lungfisken som nu levande exempel.
  • ☐ Groddjurens två vattenberoenden: fortplantning och hudandning.
  • ☐ Grodyngel med gälar som blir vuxna med lungor.
  • ☐ Kräldjurens fyra anpassningar — hud, lungor, ägg med skal, inre befruktning.
  • ☐ Vad en kloak är.
  • ☐ Växelvarm mot jämnvarm — och vad det betyder i kyla.
  • ☐ Varför huggormen föder levande ungar.
  • ☐ Dinosauriernas tidsålder: 230, 160 och 66 miljoner år.
  • ☐ Att fåglar kommer från dinosaurier och inte är släkt med flygödlorna.
  • ☐ Ruvning, dun och ruggning.
  • ☐ Fåglarnas tre flyganpassningar utöver vingarna.
  • ☐ Varför pingviner och strutsar inte flyger.
  • ☐ Att näbbens form avslöjar födan.
  • ☐ Däggdjurens namn, mjölken och de typiska egenskaperna.
  • ☐ Kloakdjur, pungdjur och moderkaksdjur — de tre sätten att få ungar.
  • ☐ Varför pungdjur och kloakdjur finns kvar i Australien.
  • ☐ Hur däggdjur värmer sig och kyler sig.
  • ☐ Primaternas trädanpassningar: ögon, händer, naglar, färgseende.
  • ☐ Att vår gren skildes från schimpansernas för 6 miljoner år sedan.
  • ☐ De fyra anpassningarna som gjorde oss till människor.
  • ☐ Lucy, Australopithecus och neandertalmänniskan.

Have you got it? — tick them off

  • ☐ The five groups, and that all developed from fish.
  • ☐ What vertebrae, cranium and tail are — and that every vertebrate has a tail at some point.
  • ☐ The skeleton’s three functions: firmness, protection and muscle anchorage.
  • ☐ The fishes’ three groups — jawless, cartilaginous and bony fish.
  • ☐ The swim bladder and the lateral line organ, and what they do.
  • ☐ External fertilisation: roe, milt, many eggs, few survivors.
  • ☐ Why fish took the step onto land 360 million years ago.
  • ☐ The mudskipper and the lungfish as living examples.
  • ☐ The amphibians’ two dependencies on water: reproduction and skin breathing.
  • ☐ Tadpoles with gills that become adults with lungs.
  • ☐ The reptiles’ four adaptations — skin, lungs, shelled eggs, internal fertilisation.
  • ☐ What a cloaca is.
  • ☐ Cold-blooded versus warm-blooded — and what it means in the cold.
  • ☐ Why the adder gives birth to live young.
  • ☐ The dinosaurs’ age: 230, 160 and 66 million years.
  • ☐ That birds come from dinosaurs and are not related to the pterosaurs.
  • ☐ Brooding, down and moulting.
  • ☐ The birds’ three flight adaptations besides the wings.
  • ☐ Why penguins and ostriches do not fly.
  • ☐ That the shape of the beak reveals the food.
  • ☐ The mammals’ name, the milk and the typical features.
  • ☐ Monotremes, marsupials and placental mammals — the three ways of having young.
  • ☐ Why marsupials and monotremes survive in Australia.
  • ☐ How mammals warm themselves and cool themselves.
  • ☐ The primates’ tree adaptations: eyes, hands, nails, colour vision.
  • ☐ That our branch split from the chimpanzees’ 6 million years ago.
  • ☐ The four adaptations that made us human.
  • ☐ Lucy, Australopithecus and the Neanderthal.